Skalle-Per & Lille Skutt
Det var en gång en man som hette Skalle-Per. Skalle-Per ljuger och bidragsfuskar, något som jag tycker är väldigt oattraktivt. Skalle-Per bor i förorten och där lär han få stanna.
Skalle-Per spelar fotboll i Korpen, jag är Zlatan. Jag har visat Skalle-Per hur man spelar fotboll och varit snäll mot honom och accepterat honom för den han är. Men Skalle-Per har bestämt sig för att han hatar alla människor och att det därför är bättre att spela korp-fotboll i förorten. Och inte nog med det, den lilla lögnaren hejar på Milan.
Det var en gång en man som hette Lille Skutt. Lille Skutt ljuger och bidragsfuskar, något som jag tycker är väldigt oattraktivt. Lille Skutt bor i förorten och där lär han få stanna.
Lille Skutt kan inte ens spela fotboll, så han brukar leka att han är en parasit istället, det är hans favoritlek faktiskt. Prinsessan däremot spelar fotboll som självaste Sara Johansson. Hon låtsades att Lille Skutt var en fotboll och sparkade ut honom.
Skalle-Per spelar fotboll i Korpen, jag är Zlatan. Jag har visat Skalle-Per hur man spelar fotboll och varit snäll mot honom och accepterat honom för den han är. Men Skalle-Per har bestämt sig för att han hatar alla människor och att det därför är bättre att spela korp-fotboll i förorten. Och inte nog med det, den lilla lögnaren hejar på Milan.
Det var en gång en man som hette Lille Skutt. Lille Skutt ljuger och bidragsfuskar, något som jag tycker är väldigt oattraktivt. Lille Skutt bor i förorten och där lär han få stanna.
Lille Skutt kan inte ens spela fotboll, så han brukar leka att han är en parasit istället, det är hans favoritlek faktiskt. Prinsessan däremot spelar fotboll som självaste Sara Johansson. Hon låtsades att Lille Skutt var en fotboll och sparkade ut honom.
Snipp Snapp Snut, så var sagan slut!
Kära Fylletanten!
Detta inlägg har varit publicerat en gång förut och kan nu göra sitt återinträde på bloggen... Alla platser, personer och händelser som beskrivs i sagan är fiktiva och eventuella likheter med verkligheten är naturligtvis ett rent sammanträffande...
Det var en gång en individ av manligt kön (inte man, inte karl, inte kille…) , vi kan kalla honom Bert K. Bert K ville som alla andra heterosexuella individer av manligt kön träffa en kvinna. Han letade länge, i flera år faktiskt, tills han en dag träffade Fylletanten. Han skaffade snabbt barn med Fylletanten, han var ju ingen Brad Pitt själv faktiskt, och han ville ju verkligen inte riskera att bli barnlös, ensam och ful. Ensam och ful räcker gott, tänkte Bert K och log förnöjt för sig själv. När det lilla flickebarnet sedan började närma sig den mycket aktningsvärda åldern av ett (1) år, träffade så, mot alla odds, Bert K en vacker kvinna. En kvinna som har ett eget liv, integritet, utbildning och utseende. Kunde det bli bättre? Nej, det kunde det såklart inte. Det här är ingen djävla saga så Bert K trodde såklart att han kunde få den vackra kvinnan att passa upp på honom och ta skit. Bert K blev varse att en Girlpower-kvinna sätter man sig inte på. Så Bert K flyttade tillbaka till fylletanten. Den vackra kvinnan skrev ett brev till Fylletanten som hon (den vackra alltså) gick med på att publicera:
Kära fylletanten!
Det känns som om vi känner varandra så bra, jag har hört så mycket om dig… Jag har hört talas om att du luktar illa och kissar på golvet. Från grannarna har jag hört att de brukar dumpa dig utanför ytterdörren då din sambo inte öppnar för att du är för full. Det måste lukta soptipp hemma hos dig nu , din sambo säger att du aldrig städar. Jag har hört att din sambo inte tänder på dig. Han säger att han inte kan ligga med dig längre. Men vem behöver det hur som helst? Själv är bäste dräng, eller hur det nu var...
Det var en gång en individ av manligt kön (inte man, inte karl, inte kille…) , vi kan kalla honom Bert K. Bert K ville som alla andra heterosexuella individer av manligt kön träffa en kvinna. Han letade länge, i flera år faktiskt, tills han en dag träffade Fylletanten. Han skaffade snabbt barn med Fylletanten, han var ju ingen Brad Pitt själv faktiskt, och han ville ju verkligen inte riskera att bli barnlös, ensam och ful. Ensam och ful räcker gott, tänkte Bert K och log förnöjt för sig själv. När det lilla flickebarnet sedan började närma sig den mycket aktningsvärda åldern av ett (1) år, träffade så, mot alla odds, Bert K en vacker kvinna. En kvinna som har ett eget liv, integritet, utbildning och utseende. Kunde det bli bättre? Nej, det kunde det såklart inte. Det här är ingen djävla saga så Bert K trodde såklart att han kunde få den vackra kvinnan att passa upp på honom och ta skit. Bert K blev varse att en Girlpower-kvinna sätter man sig inte på. Så Bert K flyttade tillbaka till fylletanten. Den vackra kvinnan skrev ett brev till Fylletanten som hon (den vackra alltså) gick med på att publicera:
Kära fylletanten!
Det känns som om vi känner varandra så bra, jag har hört så mycket om dig… Jag har hört talas om att du luktar illa och kissar på golvet. Från grannarna har jag hört att de brukar dumpa dig utanför ytterdörren då din sambo inte öppnar för att du är för full. Det måste lukta soptipp hemma hos dig nu , din sambo säger att du aldrig städar. Jag har hört att din sambo inte tänder på dig. Han säger att han inte kan ligga med dig längre. Men vem behöver det hur som helst? Själv är bäste dräng, eller hur det nu var...
Kan du inte se till att bli nykterist och låta bli att komma hem dag som natt jättefull och ligga och kräla utanför dörren när du inte blir insläppt? Du har ringt, SMS: at, du har förnedrat dig själv och det är tydligt för alla att du inte har någon självrespekt. Din stackare… Jag önskar dig lycka till i framtiden!
Sagan om El-Fjanten
Det var en gång ett företag som hette El-Fjanten. El-Fjantens affärsidé var att sälja hemelektronik billigt till mindre bemedlade kunder. En dag fick chefen på El-Fjanten, Herr Tupp, en lysande idé. Han gick omkring och smålog tills det var dags för måndagens morgonmöte, där han äntligen stolt fick presentera sin idé. -Om vi tror att vi inte kan blåsa kunden så hänvisar vi dem till konkurrenten På&Av. Deras personal är mycket trevligare och kunnigare, men eftersom vi är billigare så kommer ni att tjäna massor av pengar ändå, sa Tuppen, inte utan en viss stolthet i rösten. Om vi väljer våra kunder rätt så behöver vi nämligen inte ta hänsyn till service och lagar och förordningar, ni kan vara hur otrevliga och okunniga ni vill. Hela hönsfarmen jublade. Alla hönorna och alla kycklingarna kände sig riktigt motiverade och rusade ut i butiken och tuggade tuggummi och sålde varor. Och så fortsatte det ända tills den dagen en kund hade mage att komma för att klaga på en vara... Vad var nu detta? En reklamation?! En höna skickades fram till reklamationsdisken där kunden (suck) klagade på att minidiscen han köpt för ett par månader sen inte fungerade. Den dumma kunden hade inte mer pengar som han ville lägga på en ny dyrare spelare utan sa att han ville ha en ny. Hönan informerade om att de skulle laga och att kunden var välkommen att hämta sin minidisc två veckor senare. När så kunden återkom efter två veckor sa hönan samma sak: -Den är inte klar, återkom om två veckor. Tuppen var stolt och klappade hönan på huvudet och sa: -Du har precis förstått hur det ska gå till, du ska se att han tröttnar. Så här fortsatte det tills kunden en dag hade med sig en otrevlig jurist. Det här hade man inte räknat med! Hönorna och kycklingarna körde en "Ole, Dole, Doff" och skickade fram förloraren medans resten av hönsfarmen stod och gömde sig bakom lagerdörren och försökte höra vad som sades. Kycklingen såg att den otrevliga juristen var sur, ja kanske rent av arg för något, så han tänkte att han skulle försöka göra henne glad. Kycklingen tänkte att han måste ju i sådant fall prata om något som gör den otrevliga juristen glad, så han håller en föreläsning om Konsumentköplagen. Men blev den otrevliga juristen glad och tacksam? Nej, inte då! Tvärtom faktiskt. Hon började kasta paragrafer omkring sig och hotade med stämning, betedde sig inte alls som det var tänkt att El-Fjantens kunder skulle bete sig faktiskt. Nu blev det fart på kycklingen, lite på grund av hallisar eftersom kycklingen kunde svära på att den otrevliga juristen hotat honom med en burk grillkrydda. Och fyra månader efter det att kunden lämnat in sin minidisc fick han en ny. Det gick nämligen inte att laga den trasiga. Den otrevliga juristen, som egentligen är ganska trevlig, påstår att hon inte ens skulle köpa papper till skrivaren hos El-Fjanten, utan säger att hon kan köpa det hos Av&På, Fågelfors, Ohla Classon eller SLT. Eller på det stora varuhuset i city. Eller egentligen var som helst utom hos El-Fjanten. För ni kan ju tänka er hur det skulle gå. När den otrevliga juristen köpt sitt papper och släpat hem det tillsammans med diverse andra tunga saker i trängseln bland turister och ficktjuvar på 47: ans buss, kommer hon hem och öppnar paketet. Då upptäcker hon att pappret är fläckigt och missfärgat och åker så klart tillbaka till butiken för att byta till ett paket med vitt, ofläckat papper.
-Vi byter inte öppnade förpackningar, säger den tuggummituggande hönan bakom disken och avslutar meningen med att blåsa en gigantisk rosa hubbabubbabubbla.
-Men det är ju fel på varan, lirkar den otrevliga juristen.
-Kan väl inte jag hjälpa, smaskar hönan.
Men eftersom detta är en saga, och sagor alltid slutar lyckligt så ska ni få höra vad som hände. Det ville sig nämligen så att El-Fjantens kunder tröttnade och började handla i andra butiker. Till slut fick El-Fjanten stänga på grund av vikande kundunderlag och Tuppen, hönorna och alla kycklingarna traskade iväg till arbetsförmedlingen. Men dom var glada ändå. Dom hade nämligen hört flera personer säga att det fanns jobb i något som kallas "skyddad verkstad". Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.
-Vi byter inte öppnade förpackningar, säger den tuggummituggande hönan bakom disken och avslutar meningen med att blåsa en gigantisk rosa hubbabubbabubbla.
-Men det är ju fel på varan, lirkar den otrevliga juristen.
-Kan väl inte jag hjälpa, smaskar hönan.
Men eftersom detta är en saga, och sagor alltid slutar lyckligt så ska ni få höra vad som hände. Det ville sig nämligen så att El-Fjantens kunder tröttnade och började handla i andra butiker. Till slut fick El-Fjanten stänga på grund av vikande kundunderlag och Tuppen, hönorna och alla kycklingarna traskade iväg till arbetsförmedlingen. Men dom var glada ändå. Dom hade nämligen hört flera personer säga att det fanns jobb i något som kallas "skyddad verkstad". Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.