Jämställdhet mellan Stella och Benjamin

Jag såg på nyheterna att det, återigen, har kommit en rapport om de stora löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Det är bara tröttsamt tycker jag, det här med att mäns arbete värderas högre än kvinnors och man kan ju faktiskt fråga sig varför det är så. Denna gång var reportaget belyst med ett exempel:

En liten flicka, Stella, och en liten pojke, Benjamin, sitter vid ett bord och blir serverade tårta. Stella får en tårtbit medan Benjamin får resten av tårtan.  Det här är inte roligt, men jag måste erkänna att jag höll på att skratta ihjäl mig. Bara minen på den lilla Stella som tittade med stora ögon, men inte sa något. Och så säger Moa Matthis, kvinnorforskare/författare, att man tänker fel. Istället för att fråga sig varför flickan fick så liten bit borde man fråga varför pojken tar en sådan stor bit.

 

Jag tycker det är märkligt. Utan att konsultera min mamma kan jag påstå att det som hände Stella aldrig hade hänt mig, inte någonsin! Jag hade nämligen skrikit, gråtit, gapat och sparkat tills det var rättvist. Jag har alltid varit väldigt solidarisk med mig själv, solidaritet med andra är något jag lärt mig med tiden. Men jag är inte så solidarisk att jag är dum.

 

Så: Varför låter hon honom ta en sådan stor bit?


Hört på sta’n – Barnmat

Kvinna 35+: Oj, det var många moderat-märken du har på din ryggsäck!

Pojke 10+: Jaa

Kvinna 35+: Vet du vad moderaterna står för?

Pojke 10+: Nej, vaddårå? (lite kaxigt eftersom han har kompisen med sig)

Kvinna 35+: Dom äter barn i alla fall!


Euskadi

Det var länge sedan jag skrev något... men jag har helt enkelt inte haft någon lust. För det första har jag pluggat allmän rättslära, vilket kan få vem som helst att tappa lusten till allt... Och för det andra så är jag i Spanien, i Baskien närmare bestämt, i Bilbao om man vill vara riktigt noga. Det är första gången jag är så här långt norrut och jag måste säga att det är annorlunda jämfört med södra Spanien. Inte lika mycket palmer, folk är lite mer tillknäppta här än längre söderut men stränderna är fina och bergen är riktigt vackra. Och det är varmt, över 30 grader i skuggan så det är inte utan att jag har spenderat alldeles för många dagar på stranden i stället för på Universidad de Deusto, där jag faktiskt befinner mig just nu.

Lagen på allas läppar här i Bilbao är Ley 28/2005, Anti-tobakslagen. Spanien har nämligen bestämt att alla restauranger och barer med kapacitet att ta emot fler än 100 gäster ska ha en rökfri zon, vilket har fått baskerna att gå fullständigt i taket. På varenda liten bar sitter numera en skylt där det står "Här är det tillåtet att röka". En del går längre än så: "Här får, och måste, man röka". Hur kan spanjorerna vara så fräcka att de stiftar en anti-tobakslag som gäller i Baskien?!? Lite kul är det tycker jag...

Jag har hela tiden trott att ETA inte har någon större opinion bakom sig och att majoriteten av baskerna vill tillhöra Spanien. Jag börjar tro att jag har fel. Det är dagligen demonstrationer här, inte mot ETA som det var när jag bodde i Sevilla, utan för att folk här vill att medlemmar ur ETA som sitter fängslade skall få amnesti. Naturligtvis är majoriteten emot våldsanvändning... men man förstår att våld har använts "eftersom ingen lyssnar". Just nu är ilskan stor eftersom man lyckats med att åtala den person som mördade en polis i San Sebastian 1994. Men självklart framkallar inte det lika mycket ilska som lag 28/2005.