J U R I S T E N

Ibland är man inte så smart... och ganska långsam. Sen får man en ljus idé, eller det tyckte jag i alla fall. Jag pluggar allmän rättslära i sommarhettan. Det är inte kul, jag är ledsen, men jag struntar högaktningsfullt i Platon, Aristoteles, Humes, Montesquieu och alla de andra. Jag försöker att tänka positivt och anstränger mig verkligen för att uppbåda något som åtminstone skulle kunna liknas vid ett intresse, men nej, det går bara inte.

Sedan kom jag på den briljanta idén att läsa in boken på MP3 (ja, jag vet, inte så snabbt kanske). Så nu har jag suttit och läst högt och spelat in när jag sitter och stakar mig igenom ord som utilitarism, eufemism och rättspositivism.

Och imorgon ska jag ligga på stranden hela dagen och plugga, d.v.s. njuta av min vackra stämma.

Två pojkar i 8 års åldern:
- Jag har senaste Ice Age filmen. Jag har laddat ner den på datorn.
- Meh..! De é ju olagligt! Då kommer du ju att få sitta i fängelse!
- Jaa... (paus). Men inte så länge.
- Neej...

Eftersom min kompis A tyckte att det här var så himla roligt så får jag väl dela med mig. Det här hände för flera år sedan, innan Liljeholmen byggdes om och blev ett centrum med både bostäder och McDonalds.

Jag hade varit på posten i Liljeholmen och skulle åka hem till Midsommarkransen där jag då bodde. Precis när jag skulle gå in i tunnelbanan får jag syn på en hund som står och tittar på mig. En jättefin, ganska stor hund, brun och svart, med lite busiga ögon. Jag, som älskar hundar, börjar såklart att prata med hunden och undrar i mitt stilla sinne vem den tillhörde då den varken hade halsband eller koppel. Voff, gläfste hunden, uppenbarligen glad över uppmärksamheten och störtar iväg ut över busstorget i riktning mot stora vägen. Den springer ut mitt framför en buss som tvärstannar så att passagerarna nästan flyger. Det var då jag tog det ödesdigra beslutet att följa efter hunden, till A: s stora glädje skulle det senare visa sig.

Jag hade på mig ett par nya byxor, jättesnygga och somriga, lite genomskinliga med stora blommor och vida ben. När jag störtar iväg efter hunden får jag in foten i ena byxbenet och flyger i en båge och landar framför den förutnämnda bussen. Jag låg där och kravlade i vad som kändes som en evighet innan jag lyckades ta mig upp och fortsätta efter hunden i mina numera trasiga byxor. Hela bussen stirrade. Hunden också för den delen, han hade stannat en bit bort och var om möjligt ännu busigare och verkade tycka att det var jätteroligt. Så fort jag kom på fötter igen fortsatte han ut mot stora vägen och jag följde efter, om inte annat för att det just då inte fanns någonting som skulle kunna få mig att stanna kvar i Liljeholmen.

Väl ute vid stora vägen svängde hunden höger på gångvägen, stannade ibland så att jag bara nästan fick tag på honom, och sedan fortsatte han att springa. Det började bli tydligt att han visste var han skulle, men jag var jätteorolig för att han skulle bli påkörd. Sedan svängde hunden av mot Aspudden och där sprang har rakt ut på stora vägen. Däcken skrek och hela körbanan blev blockerad och folk hoppade ur bilarna och försökte fånga hunden. Då fick jag min briljanta idé. Jag var vid det här laget alldeles slut och helt blöt i svett, så jag fortsätter att springa. Jag springer förbi alla bilarna och svänger av upp mot Midsommarkransen medan jag försöker låtsas att jag bara varit ute och joggat. Men jag hann möta en tants förvånade blick när jag störtade förbi, högröd i ansiktet och i trasiga finbyxor.

När jag kom hem ringde jag till A på jobbet. Hon skrattade så att hon grät och var ju såklart tvungen att berätta för sina arbetskamrater vad det var som var så roligt. Efter det tog det ett bra tag innan folk slutade säga "voff" när man ringde. Hur som helst så frågade A mig:

- Men varför sprang du efter hunden?

Jaa du, om jag det visste.

Min kompis A har det inte lätt just nu. Hon är höggravid och det är varmt, det är jobbigt helt enkelt. A har också en sexårig son. Den sexårige sonen har på sista tiden lekt med barnet till en kvinna som min kompis tycker är minst sagt underlig. Kvinnan ifråga får fri barnuppfostran a la 70-tal att framstå som Guantánamo, om hennes barn till exempel hänger utanför fönstren och dinglar är det inga problem.
Och så är hon frireligiös. Hu!

A sa till sin son att han inte får leka hemma hos kvinnan utan om de vill leka så får de vara hemma hos dem eller utomhus.
- Varför då?
- Därför att jag tycker att X mamma är knäpp.

Och två dagar senare, helt i linje med Lagen om alltings djävlighet, träffar kompisens son såklart på kvinnan.
- Hej E, vill du komma hem till oss och leka idag?
- Nej, jag får inte för mamma, hon tycker att du är knäpp.

Hehe, barn är ju så söta, undrar varför jag inte har några..?