Högskoleprovet
Imorgon är det dags högskoleprovet igen. Ja, jag tänker inte skriva det, men många kommer imorgon och sitta och klia sig i huvudet. Läste i Aftonbladet att Miljöpartiets Maria Wetterstrand hade 2,0 och att Olinda Borggren hade 0,1. Det kändes ju inte direkt som dagens överraskning att få reda på det... Själv hade jag 1,8 vilket innebär att jag inte är lika smart som Maria Wetterstrand... Men jag får lära mig att leva med det. Det komiska med OB's resultat, förutom att det i sig är skrattretande, är att hon skyller det urusla resultatet på baksmälla. Jamen dååå förstår jag! Nu framstår hon ju genast som mycket smartare... Eh... Eller?
Och helt apropå OB, när ska vi slippa alla dessa doku-såpor och wannabes? Och var kommer alla dessa ytliga människor ifrån?Jag satt och klickade runt lite bland olika bloggar idag och det finns hur många bloggar som helst av tjejer som fotar sig själva innan de går hemifrån och sedan informerar om: Top, 120 kr Kappahl, kjol 199 kr H&M osv.
Hur trist är inte det?
Och helt apropå OB, när ska vi slippa alla dessa doku-såpor och wannabes? Och var kommer alla dessa ytliga människor ifrån?Jag satt och klickade runt lite bland olika bloggar idag och det finns hur många bloggar som helst av tjejer som fotar sig själva innan de går hemifrån och sedan informerar om: Top, 120 kr Kappahl, kjol 199 kr H&M osv.
Hur trist är inte det?
Jag röstar för att man inför "medvetenhet" på skolschemat. Man behöver inte ha någon särskild inriktning på sitt tyckande, bara man tycker någonting. Jag ska bara kolla med Maria Wetterstrand först, för att se om hon tycker att det är en bra idé... Näääää, jag är inte alls avundsjuk på hennes resultat på högskoleprovet.
Bloggkartan.se
Jag har inte riktigt kommit fram till varför jag ska placera min blogg på bloggkartan, men det kanske är en kul grej om man geografiletar bloggar. Jag var i alla fall först med att placera min blogg på Djurgården på bloggkartan.se... "Klicka någonstans på kartan till vänster eller sök efter den plats du försöker hitta bloggare i närheten av" står det på hemsidan. Nu ska jag bara försöka komma på varför jag skulle vilja hitta bloggare i närheten av en särskild plats... Kanske för att så småningom kunna hitta bloggande grannar..?
Hagamannen
Jaha, så var han då äntligen fast. Förhoppningsvis. Nu vet vi att Hagamannen är den 33-årige Niklas Lindgren, småbarnspappa från Umeå. Jag hoppas verkligen att det är han, av flera anledningar. En av anledningarna är att överfallen upphör och kvinnorna i Umeå behöver inte vara rädda längre, inte för Hagamannen i alla fall. Tyvärr så tror jag inte att våld mot kvinnor kommer att upphöra helt i och med detta gripande. En annan anledning till att jag hoppas att det är han är att Expressen valt att lägga ut namn och bild på den gripne mannen. Det är också ur Expressen jag hämtat ovanstående uppgifter om den gripne. Men varför lägger man ut bilder på den man som misstänks vara Hagamannen? Finns det ett allmänintresse av att se bilder på honom? Förutom ren nyfikenhet..? Nej, det finns det inte. Är det han så är han gripen och därmed skyddas noll (0) personer av att Expressen publicerar hans foto.
Det Expressen har gjort är inte okej, de har dessutom valt att publicera namn och bild av mannen innan kvinnorna varit och polisen och identifierat honom. Vad är ett utpekande värt nu? Har man hittat hans DNA på alla kvinnor han överfallit? Om han har begått en del av överfallen, men inte alla, ska han dömas för alla överfall då för att han är en sådan hemsk människa?
Lek dessutom med tanken på att han skulle vara oskyldig... Det är väldigt svårt, för det första för att han är i allmänhetens ögon redan dömd och för det andra för att det skulle vara för hemskt om han inte har gjort detta. Jag måste ju erkänna att jag tror att det är han. Jag har ju också läst tidningen.
Men eftersom nu ändå Expressen valde att publicera bilden så måste jag ju säga att om jag hade fått syn på honom en kväll på krogen hade jag ringt polisen. Det ser ju ut som om han suttit modell för fantombilden... Och hur kan man leva med en människa och inte veta?
Det Expressen har gjort är inte okej, de har dessutom valt att publicera namn och bild av mannen innan kvinnorna varit och polisen och identifierat honom. Vad är ett utpekande värt nu? Har man hittat hans DNA på alla kvinnor han överfallit? Om han har begått en del av överfallen, men inte alla, ska han dömas för alla överfall då för att han är en sådan hemsk människa?
Lek dessutom med tanken på att han skulle vara oskyldig... Det är väldigt svårt, för det första för att han är i allmänhetens ögon redan dömd och för det andra för att det skulle vara för hemskt om han inte har gjort detta. Jag måste ju erkänna att jag tror att det är han. Jag har ju också läst tidningen.
Men eftersom nu ändå Expressen valde att publicera bilden så måste jag ju säga att om jag hade fått syn på honom en kväll på krogen hade jag ringt polisen. Det ser ju ut som om han suttit modell för fantombilden... Och hur kan man leva med en människa och inte veta?
Fattah har inte fattat något
Så var det dags igen då... Nabila Abdul Fattah skriver en kolumn i dagens Metro som hon har valt att kalla "Fransmännen har fattat något". Fattah anser att det är bra att fransmännen demonstrerar mot de nya arbetsmarknadslagarna i Frankrike. Så långt allt väl. Men hon kunde inte hålla sig...En vän till Fattah har tydligen pratat med några ungdomar om ett liknande förslag som Centern lagt och allt de sagt var:
”ja, men det är väl bättre att ha ett jobb en kort tid än att inte ha jobb alls?” Det är naturligtvis inte bra om ungdomar i Sverige inte orkar engagera sig i vad som händer runt omkring dem, och jag håller av många olika skäl inte alls med om yttrandet. Men jag tycker att Fattahs nästa rader är värre:
”ja, men det är väl bättre att ha ett jobb en kort tid än att inte ha jobb alls?” Det är naturligtvis inte bra om ungdomar i Sverige inte orkar engagera sig i vad som händer runt omkring dem, och jag håller av många olika skäl inte alls med om yttrandet. Men jag tycker att Fattahs nästa rader är värre:
"Åh, vad vackert sagt. Vi ska nöja oss med skit för att skit är det enda vi kommer att få. Den typiska svenska tacksamheten står över allt annat, inklusive självrespekt."
Är det svenskt att vara tacksam? Har svenskar ingen självrespekt? Nabila Abdul Fattah borde sluta generalisera, det skapar klyftor och cementerar gamla fördomar.
Jag har självrespekt, det är Nabila Abdul Fattah som jag inte respekterar. Men det beror på hennes egen dumhet, inte för att en arab en gång sa en dum grej till mig i skolan.
Är det svenskt att vara tacksam? Har svenskar ingen självrespekt? Nabila Abdul Fattah borde sluta generalisera, det skapar klyftor och cementerar gamla fördomar.
Jag har självrespekt, det är Nabila Abdul Fattah som jag inte respekterar. Men det beror på hennes egen dumhet, inte för att en arab en gång sa en dum grej till mig i skolan.
Metrosiffran
I gårdagens Metro kunde man läsa att en av tio tonårspojkar som omhändertas av sociala myndigheter klarar sig helskinnad till vuxen ålder och att enligt Socialstyrelsen vet ingen om den vård de får fungerar. Eh... En av tio..? Då kan jag informera Socialstyrelsen om att det inte fungerar.
Det är jag som ligger med din man
I morse blev jag väckt 06.20 av telefonen. Det var en kvinna som gapade och skrek om att jag skulle låta bli att ligga med hennes man. Men jag låter ju bli att ligga med hennes man. Det var ju länge sedan ju! Dessutom är det inte hennes man. Det är min. Det är ju jag som ligger med honom. Enligt henne i alla fall.
Så hysterisk som hon var så måste han vara fantastisk, man kanske skulle prova..?
Så hysterisk som hon var så måste han vara fantastisk, man kanske skulle prova..?
Dålig mamma?
Jag var hemma hos Erika igår och fixade hennes dator som hennes mindre tekniska sambo Johan hade sabbat. Han hade lyckats ladda ner två (!) trojanska hästar i datorn och diverse spionprogram och trodde att den bästa lösningen var att ladda ner så många antivirusprogram som möjligt och sedan installera alla samtidigt. Behöver jag tillägga att det inte fungerade? Det tog 4 timmar att fixa till kaoset, och nu är Erika den enda med administratörsbehörighet. Inte för att jag tror att det hjälper mycket, men i alla fall...
När Erika stod och skulle fixa kaffe säger hon plötsligt med en suck:
- Jag är en dålig mamma.
- Jaha, sa jag. Varför då?
- Jo, för att när Amanda (Erikas 7-åriga dotter) började i skolan skulle alla föräldrar brodera barnets namn på en tygpåse som hänger i korridoren i skolan. Alla barnen har jättefina påsar med pärlor och grejer. Jag har bara broderat de tre första bokstäverna... Hemskt va?
Jag kunde inte hålla mig, jag började gapskratta. För det första för att jag såg den halvfärdiga tygpåsen hänga i korridoren. "Ama". Hahahaha. För det andra: Om det var det värsta hon kunde komma på så är hon ingen dålig mamma. Hon är en bra mamma.
När Erika stod och skulle fixa kaffe säger hon plötsligt med en suck:
- Jag är en dålig mamma.
- Jaha, sa jag. Varför då?
- Jo, för att när Amanda (Erikas 7-åriga dotter) började i skolan skulle alla föräldrar brodera barnets namn på en tygpåse som hänger i korridoren i skolan. Alla barnen har jättefina påsar med pärlor och grejer. Jag har bara broderat de tre första bokstäverna... Hemskt va?
Jag kunde inte hålla mig, jag började gapskratta. För det första för att jag såg den halvfärdiga tygpåsen hänga i korridoren. "Ama". Hahahaha. För det andra: Om det var det värsta hon kunde komma på så är hon ingen dålig mamma. Hon är en bra mamma.
Grävande journalistik
Läste en artikel i DN nu på morgonen om studenters ekonomiska situation, ”Var femte student är fattig i Sverige”. Jag är själv student så jag är den första att skriva under på att det inte är lätt alla gånger. Och ja, studiemedlet borde höjas, det var länge sedan sist. Men det får ju vara någon måtta på gnället och tramset. I artikeln kan man bl a läsa att:
” Systemet tillåter nämligen inte att en heltidsstudent tjänar mer än 34.000 kronor om året. Om summan överskrids krymps utbetalningen från Centrala studiestödsnämnden.”
Jaså, där ser man… Kul att Erika Svantesson som skrivit artikeln kunde ta en summa så där ur luften bara, för sanningen att säga vet jag inte var hon har fått den ifrån annars. Reglerna för fribelopp är knutna till antalet veckor studierna pågår och för heltidsstudier på universitet och högskolor är detta oftast 20 veckor per termin. Fribeloppet är då 49625 kr per halvår. Det blir 99250 kr per år, inte 34000. Jag säger inte att detta inte är ett problem, för det är det. Eftersom inkomstgränserna är uppdelade halvårsvis efter kontantprincipen innebär detta att studenter som arbetar på sommaren får hela sin lön på ”andra” halvåret. Den som har jobbat hårt kan redan under sommaren komma upp i fribeloppet. Men det problemet tar inte skribenten upp.
” Systemet tillåter nämligen inte att en heltidsstudent tjänar mer än 34.000 kronor om året. Om summan överskrids krymps utbetalningen från Centrala studiestödsnämnden.”
Jaså, där ser man… Kul att Erika Svantesson som skrivit artikeln kunde ta en summa så där ur luften bara, för sanningen att säga vet jag inte var hon har fått den ifrån annars. Reglerna för fribelopp är knutna till antalet veckor studierna pågår och för heltidsstudier på universitet och högskolor är detta oftast 20 veckor per termin. Fribeloppet är då 49625 kr per halvår. Det blir 99250 kr per år, inte 34000. Jag säger inte att detta inte är ett problem, för det är det. Eftersom inkomstgränserna är uppdelade halvårsvis efter kontantprincipen innebär detta att studenter som arbetar på sommaren får hela sin lön på ”andra” halvåret. Den som har jobbat hårt kan redan under sommaren komma upp i fribeloppet. Men det problemet tar inte skribenten upp.
Lite längre ned i artikeln kan man läsa att:
”Carin Sica, som läser nationalekonomi, är lika kritisk. På helgerna jobbar hon i butik, men det ger bara 1.700 kronor extra i månaden. Att göra spontana saker som kostar något är uteslutet.”
Stackars Carin… Som slavar i butik på helgerna. Och bara får 1700 kr extra i månaden. Sanningen är att antingen jobbar Carin bara en helg i månaden eller så jobbar Carin svart, och får därmed inte den lön hon skall ha. Jobbar man i butik tillhör man Handels och har därmed 100 % OB-ersättning lördagar efter 12 och söndagar hela dagen.
Det jag undrar nu är om Erika Svantesson vill förlöjliga studenter och få dem att framstå som gnälliga lögnhalsar. I sådant fall undrar jag varför…? Om Erika ”faktafelet” Svantesson ville belysa ett samhällsproblem så lyckades hon mindre bra. Hon borde börja plugga igen.
Rättspsykiatrisk undersökning
Den rättspsykiatriska undersökningen av den 31-åriga kvinna som åtalats för mord på sin 3-årige son är klar. Undersökningen visar att hon inte led av någon allvarlig psykisk störning när brottet begicks.
Nä, hon var säkert helt frisk. Helt normalt beteende. Verkligen.
Brevbärarblues
Det började redan i fredags. Jag fick ingen post alls vilket innebär att brevbäraren inte har varit här. Jag fick inte DN Bostad och inte Metro Bostad. Idag var han här för min deklaration damp ner i brevlådan, vilket var glädjande för nu fick jag svart på vitt att jag är en fattiglapp. Jag är skyldig CSN åtta gånger mer pengar än min årsinkomst 2005. Kul!
Men hur som helst, jag fick inte reklambladet från Nationaldemokraterna. Det gör ingenting, jag skulle nog inte ha läst skiten ens av nyfikenhet. Men under brevbärarnas protest börjar de som halv-hängde-med i Muhammed-debatten vakna till liv, och ställer sig på barrikaderna och gapar om censur och yttrandefrihet. Därför har jag, å brevbärarnas vägnar, känt mig tvungen till denna korta presentation av det svenska språket:
Censur = När information hindras att nå allmänheten genom förhandsgranskning, och sedermera borttagning av det "skadliga" materialet. Det är framför allt staten, men även större organisationer, som kan ägna sig åt censur.
Yttrandefrihet = 1 § YGL "Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst."
Brevbärare är inte staten. Brevbärare är inte en större organisation. Brevbärare är inte heller det allmänna. Förutom den lilla detaljen att det i det här fallet borde röra sig om Tryckfrihetsförordningen, om någonting.
Brevbärarna p-r-o-t-e-s-t-e-r-a-r. Jag tycker att det är trevligt att de kan göra det utan att Göran Persson ger deras jobb till Bosse Ringholm, det påminner nästan om en demokrati faktiskt.
Men hur som helst, jag fick inte reklambladet från Nationaldemokraterna. Det gör ingenting, jag skulle nog inte ha läst skiten ens av nyfikenhet. Men under brevbärarnas protest börjar de som halv-hängde-med i Muhammed-debatten vakna till liv, och ställer sig på barrikaderna och gapar om censur och yttrandefrihet. Därför har jag, å brevbärarnas vägnar, känt mig tvungen till denna korta presentation av det svenska språket:
Censur = När information hindras att nå allmänheten genom förhandsgranskning, och sedermera borttagning av det "skadliga" materialet. Det är framför allt staten, men även större organisationer, som kan ägna sig åt censur.
Yttrandefrihet = 1 § YGL "Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst."
Brevbärare är inte staten. Brevbärare är inte en större organisation. Brevbärare är inte heller det allmänna. Förutom den lilla detaljen att det i det här fallet borde röra sig om Tryckfrihetsförordningen, om någonting.
Brevbärarna p-r-o-t-e-s-t-e-r-a-r. Jag tycker att det är trevligt att de kan göra det utan att Göran Persson ger deras jobb till Bosse Ringholm, det påminner nästan om en demokrati faktiskt.
Six feet under
Six feet under är den coolaste tv-serien någonsin! Så det så! Manusförfattarna är genier och det är aldrig tråkigt, serien känns äkta på något konstigt vis. Men det som verkligen fångar är replikerna och idag var en höjdardag.
Homoparet David och Keith har ett svartsjukegräl för att Keith har haft sex med en kvinna:
Keith: - I'm sorry, it was an accident...
David: - Yeah what, you just happened to fall into her vagina?
Till råga på allt drömmer David också mardrömmar om att han har fått kvinnobröst, som Keith gillar.
Det är nästan så att jag önskar att någon skulle vara otrogen mot mig så att jag får sno repliken. Men bara nästan.
Homoparet David och Keith har ett svartsjukegräl för att Keith har haft sex med en kvinna:
Keith: - I'm sorry, it was an accident...
David: - Yeah what, you just happened to fall into her vagina?
Till råga på allt drömmer David också mardrömmar om att han har fått kvinnobröst, som Keith gillar.
Det är nästan så att jag önskar att någon skulle vara otrogen mot mig så att jag får sno repliken. Men bara nästan.
Politiker-melodifestival
Att vara politiker är inte roligt, folk bara gnäller hela tiden. Därför anordnas av Riksdagen en intern melodifestival en gång om året, både nya och gamla stjärnor är välkomna. I år är det åtta bidrag som tagit sig till finalen i Rosenbad som äger rum den 1 april kl 19.00.
De åtta finalisterna är:
1. Birgit Friggebo - We shall overcome
2. Laila Freivalds - Jag ljuger så bra
3. Mona Sahlin - Socker, knäckebröd och choklad
4. Gudrun Schyman - Helan går
5. Pär Nuder - Life is a lemon and I want my money back
6. Ylva Johansson - I'd do anything for love
7. Bosse Ringholm - Mr Telephone
8. Anna-Greta Leijon - Brevet från lillan.
Göran Persson har även krävt att få sjunga sin hyllningssång till Laila "Det är över nu" och hälsar att alla som inte kommer och klappar händerna och hyllar honom kommer att få se sitt jobb hamna i händerna på Bosse Ringholm.
De åtta finalisterna är:
1. Birgit Friggebo - We shall overcome
2. Laila Freivalds - Jag ljuger så bra
3. Mona Sahlin - Socker, knäckebröd och choklad
4. Gudrun Schyman - Helan går
5. Pär Nuder - Life is a lemon and I want my money back
6. Ylva Johansson - I'd do anything for love
7. Bosse Ringholm - Mr Telephone
8. Anna-Greta Leijon - Brevet från lillan.
Göran Persson har även krävt att få sjunga sin hyllningssång till Laila "Det är över nu" och hälsar att alla som inte kommer och klappar händerna och hyllar honom kommer att få se sitt jobb hamna i händerna på Bosse Ringholm.
Tomte-mordet
Allvarligt talat, idag är det den 25 mars och på Strandvägen 25 hänger det fortfarande en fasadtomte på balkongen, nedan kallad Tomten. Tomten är inte vackeroch framkallar inte vårkänslor hos helgflanörerna.
Hur som helst så har jag haft många tankar om hur man skulle kunna få bort den fula, störande Tomten. Med lite tur är det en polis som bor i lägenheten/våningen (antagligen inte med tanke på adressen, men ändå) och i sådant fall utgör Tomten otillåten brottsprovokation. Polisen har säkert hängt Tomten där med flit för att jag ska begå något brott mot Tomten. Det är fult gjort, fy på er! Om jag kastar sten på Tomten men missar och istället träffar ett fönster, har jag haft uppsåt att ha sönder fönstret då? Antagligen...
Jag har bestämt mig för att istället döda Tomten och sedan skall jag som försvar använda mig av 24 kap 6 § Brottsbalken:
Hur som helst så har jag haft många tankar om hur man skulle kunna få bort den fula, störande Tomten. Med lite tur är det en polis som bor i lägenheten/våningen (antagligen inte med tanke på adressen, men ändå) och i sådant fall utgör Tomten otillåten brottsprovokation. Polisen har säkert hängt Tomten där med flit för att jag ska begå något brott mot Tomten. Det är fult gjort, fy på er! Om jag kastar sten på Tomten men missar och istället träffar ett fönster, har jag haft uppsåt att ha sönder fönstret då? Antagligen...
Jag har bestämt mig för att istället döda Tomten och sedan skall jag som försvar använda mig av 24 kap 6 § Brottsbalken:
"Om någon i fall där 1-5 §§ detta kapitel eller 10 § polislagen (1984:387) är tillämplig har gjort mer än vad som är medgivet, skall han ändå vara fri från ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig."
Det är ju glasklart, jag blir frikänd. Men det är klart, juridik är ju allt annat än glasklart så det är väl bäst att jag har ett alternativ, kanske 7 § i samma kapitel:
"En gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas utgör brott endast om gärningen, med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, är oförsvarlig."
Här blir det ju en lite mer komplicerad juridisk fråga då Tomten inte själv kan samtycka, men jag anser att efter en sammanvägning av fakta kan antas att dylikt samtycke borde kunna lämnas av Tomtens vårdnadshavare. Vårdnadshavaren har genom sitt agerande att upprätta bostad åt Tomten på balkongen tydliggjort att han önskar livet ur Tomten och samtycke måste därför anses föreligga.
Alltså: Ta bort tomten.
Det är ju glasklart, jag blir frikänd. Men det är klart, juridik är ju allt annat än glasklart så det är väl bäst att jag har ett alternativ, kanske 7 § i samma kapitel:
"En gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas utgör brott endast om gärningen, med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, är oförsvarlig."
Här blir det ju en lite mer komplicerad juridisk fråga då Tomten inte själv kan samtycka, men jag anser att efter en sammanvägning av fakta kan antas att dylikt samtycke borde kunna lämnas av Tomtens vårdnadshavare. Vårdnadshavaren har genom sitt agerande att upprätta bostad åt Tomten på balkongen tydliggjort att han önskar livet ur Tomten och samtycke måste därför anses föreligga.
Alltså: Ta bort tomten.
Hey Baberiba
Kungen får varje år 87 miljoner kronor av Riksdagen varav 44 miljoner utgör apanage. Kungen har också en förmögenhet på 257 miljoner. Stackars kungafamiljen!
I dagens Expressen kan man tårögd läsa om hur kritiska kungahuset är till följetongen "Familjen" i Hey Baberiba. I "Familjen" framställs kung Carl Gustaf som korkad och kungen kände sig nödgad att göra ett uttalande:
"- Vi har diskuterat dem (programmen) inom familjen. Självklart måste man tåla att bli skämtad med och om. Men om man gör det till en följetong då är det inte skämt längre, utan då är det en medveten, nej, förföljelse är ett för starkt ord, men en medveten... nej, jag hittar inte ordet."
Hittar han inte ordet? Vad förvånad jag blir....
I dagens Expressen kan man tårögd läsa om hur kritiska kungahuset är till följetongen "Familjen" i Hey Baberiba. I "Familjen" framställs kung Carl Gustaf som korkad och kungen kände sig nödgad att göra ett uttalande:
"- Vi har diskuterat dem (programmen) inom familjen. Självklart måste man tåla att bli skämtad med och om. Men om man gör det till en följetong då är det inte skämt längre, utan då är det en medveten, nej, förföljelse är ett för starkt ord, men en medveten... nej, jag hittar inte ordet."
Hittar han inte ordet? Vad förvånad jag blir....
Tisdagen den 21 mars 2006
Vad underligt det är vad olika vi människor är och hur olika man definierar saker. Ordet "gott" t ex. Det betyder ju olika saker för olika människor, det är faktiskt väldigt individuellt. Jag har t ex väldigt svårt att förstå hur en del människor kan vara så förtjusta i russin. Små, skrumpna och sliskiga på ett äckligt sätt. Ändå finns det folk som äter russin varje dag. Märkligt, särskilt när det finns vindruvor. Vindruvor är friska och fräscha medans russin har passerat bäst före-datum för länge sedan. Sa jag att jag inte gillar russin?
En annan sak jag inte gillar är aubergine. Stor, svart grönsak som bara blir sladdrig så fort man försöker göra något med den. Och sladder blir ingen glad av. Fråga Göran Persson.
En annan sak jag inte gillar är aubergine. Stor, svart grönsak som bara blir sladdrig så fort man försöker göra något med den. Och sladder blir ingen glad av. Fråga Göran Persson.
Hört på sta'n del 2
Idag hade jag en hemsk upplevelse på bussen. Det satt ett yngre gäng på bussen, de var i 14-års åldern för jag hörde att de pratade om någon i parallellklassen 8D. Det första jag reflekterade över var att tjejerna såg ut som unga kvinnor, runt 18 år, och killarna såg ut som om de var i 10-års åldern.
Sedan började en av killarna att prata om sina fiol-lektioner och bla bla bla. Trots att jag ansträngde mig lyckades jag tyvärr inte höra allt som sades men jag lyckades i alla fall höra dödsstöten:
- Ja, alltså hon var en riktigt gammal tant. Och fet, alltså hon var fet och jag svär hon måste ha varit minst 30.
Sedan började en av killarna att prata om sina fiol-lektioner och bla bla bla. Trots att jag ansträngde mig lyckades jag tyvärr inte höra allt som sades men jag lyckades i alla fall höra dödsstöten:
- Ja, alltså hon var en riktigt gammal tant. Och fet, alltså hon var fet och jag svär hon måste ha varit minst 30.
UNGDJÄVEL!
Jämställdhet
Jämställdhet och diskriminering är nära besläktade och SUS (Stockholms universitets studentkår) har uppmärksammat att det finns ett jämställdhetsproblem. Det är bra. Vad som är mindre bra är den lösning kåren har valt att ställa sig bakom. Kåren har nämligen bestämt att positiv särbehandling är bra, diskriminering är dåligt. Problemet med det synsättet är att positiv särbehandling faktiskt också är diskrimininering. Och vem bestämmer vad som är ett skyddsvärt objekt? Kåren? Regeringen? Eller kanske Laila Freivalds? Hon har ju varit i bestämmar-tagen på sistone.
Enligt kårens hemsida arbetar de för ” att kartlägga och förändra de individuella och strukturella hinder som gör att det uppstår snedrekrytering till och inom högskolan”. Intressant. Jag undrar vilken snedrekrytering de menar… De senaste åren har andelen antagna studenter till högskolor och universitet med utländsk bakgrund varit ca 15 %. Andelen personer med utländsk bakgrund i Sverige är ca 16 %. Det känns inte som om det är en extrem snedrekrytering. Eller de kanske menar att de ska kvotera in svenskar till utbildningar på Karolinska Institutet? De har nämligen ca 30 % studenter med utländsk bakgrund. Eller ska de kvotera in män på juristlinjen? Försvinner fördomar och gamla orättvisor genom att man skapar nya? Och är det inte just sådana kategoriserande och generaliserande tankegångar som här förespråkas man vill ha bort?
Genusperspektiv i all ära, men kampen för nufsan blir löjlig när genusperspektivet skall föras in i all undervisning. Ta till exempel undervisning i kontrastiv fonetik (läran om att hålla tungan rätt i munnen vid desperata försök att få till det korrekta nederländska uttalet). Knip ihop läpparna och öppna sedan snabbt medan du låter luften strömma ut, sätt tungspetsen mot baksidan av de övre framtänderna och ta sedan ned tungan med lite halvöppen, halvleende mun. Just det! BLÄ!
Genusperspektiv i all ära, men kampen för nufsan blir löjlig när genusperspektivet skall föras in i all undervisning. Ta till exempel undervisning i kontrastiv fonetik (läran om att hålla tungan rätt i munnen vid desperata försök att få till det korrekta nederländska uttalet). Knip ihop läpparna och öppna sedan snabbt medan du låter luften strömma ut, sätt tungspetsen mot baksidan av de övre framtänderna och ta sedan ned tungan med lite halvöppen, halvleende mun. Just det! BLÄ!
Fredagen den 17 mars 2006
Idag är jag på riktigt bra humör, det kan vara små saker som gör att allt är roligt. Idag var det ett nytt ord jag lärde mig.... Jag tänker använda mitt nya ord så fort jag får tillfälle och vill passa på att tacka Rakel för hennes kommentar på Tingsnotariens blogg (inlägg 14 mars 2006). Världens bästa ord just nu är:
Argumentationskukmätartävling! Kan man älska ett ord? I sådant fall gifter jag mig så snart argumentationskukmätartävling friar.
Girlpower!
Argumentationskukmätartävling! Kan man älska ett ord? I sådant fall gifter jag mig så snart argumentationskukmätartävling friar.
Girlpower!
Hört på sta'n del 1
För ett par dagar sedan var jag på väg till gymet för att träna och råkade höra en konversation på gatan. En man med en liten pojke hade stannat på trottoaren och började prata med en kvinna som stod en bra bit bort:
K: - Hej, vad kul och se er. Var ska ni?
M: - Ehm, vi ar gåing to Lydmar...
K: - Jaha...?
M: - Hi is gåing to miiiiit his gods father der.
K: - Okej...
Sen hade jag ju gått förbi då... Detta var på Sturegatan, i närheten av det nu stängda Lydmar. Varför pratade han engelska? Trodde han att det lät coolt, eller? Och vaddå " gods father"? Hans gud är Ganesha och nu skulle han gå och träffa Shiva på Lydmar eller?
Tönt! Eller nerd, om han nu tycker att det låter bättre!
K: - Hej, vad kul och se er. Var ska ni?
M: - Ehm, vi ar gåing to Lydmar...
K: - Jaha...?
M: - Hi is gåing to miiiiit his gods father der.
K: - Okej...
Sen hade jag ju gått förbi då... Detta var på Sturegatan, i närheten av det nu stängda Lydmar. Varför pratade han engelska? Trodde han att det lät coolt, eller? Och vaddå " gods father"? Hans gud är Ganesha och nu skulle han gå och träffa Shiva på Lydmar eller?
Tönt! Eller nerd, om han nu tycker att det låter bättre!
Lördagen den 11 mars 2006
Lat-lördag. Lat-hallelujah-lördag. Eftersom det var melodifestival och dagen till ära Carola på TV. Finns det någon som tycker om Carola på riktigt, eller låtsas folk bara för att det på något snedvridet sett anses korrekt att dyrka henne som någon slag nationalikon? Jag hävdar bestämt att man kan se i ögonen på folk om de är tokiga... Jag har därför gjort en egen topp 4 helt-väck-i-huvudet-lista:
4. Helge Fossmo, det syns liksom att det är helt tomt därbakom.
3. Lars Tyrberg, kommundirektör i Oskarshamn... Det är som om det är någon hemma men lampan lyser inte.
2. Kommun-Irene-från-Mönsterås-men-jobbar-på-ett-jätteviktigt-jobb-i-Stockholm-men-fick-bekänna-sina-synder-för-hon-har-ju-gått-och-blivit-gravid (se 4/3). Inte en häst-djävel i hela stallet skulle jag vilja påstå.
1. And the winner is: Carola. Hon som skriker istället för att sjunga, hon som kastar blommor i huvudet på folk, hon som har legat med Runar (rys), hon som är så, så, såååååå hallelujah. I hennes ögon finns det bara mörker. Ser ni någon som helst tillstymmelse till medvetenhet i den blicken är du antingen sinnessjuk eller lurad av spotlightsskenet som letade sig in i Carolas öra. Jag spyr. Helt enkelt. Hallelujah!
När jag ändå har ägnat det här inlägget till att skriva om obetydliga och ytliga saker, som t ex Carola och Irene, så kan jag ju passa på att såga melodifestivalformatet också. Det var bättre förr, nu har det förlorat sin glans. Och vad hände med glamouren? Förut, när det var en uttagning och sedan "el gran finale", brukade vi samlas ett helt gäng och sitta och heja på favoriten. I finalen hejade man på Sverige. Bara tjejer, killar var bara välkomna om de var öppet homosexuella eller åtminstone klädde sig i rosa glitter kvällen till ära. Det var kul. Nu känns det inte lika kul. Hallelujah!
Artistbranschen verkar förresten underlig, jag skulle aldrig ge mig in i den. Det verkar ju definitivt som om gamla inrutade mönster och könsroller regerar även här. Flickor ska vara söta och sexiga och gärna tillgängliga för den äldre mannen. Billy Butt. Bert Karlsson. Nä, det är inget för mig. Jag ska nog bli knarklangare istället, för då kommer tullpolisen och gör husrannsakan hemma hos mig. Om jag inte kan få jobb hos tullpolisen såklart. Jag ska nog i alla fall börja med att sminka mig och sätta på mig något snyggt och sedan ringa och lämna ett anonymt tips om mig själv. Eller finns det någon vänlig själ som kan bjuda in en stackars flicka till tullpolisens personalfest? Snälla? Please?
4. Helge Fossmo, det syns liksom att det är helt tomt därbakom.
3. Lars Tyrberg, kommundirektör i Oskarshamn... Det är som om det är någon hemma men lampan lyser inte.
2. Kommun-Irene-från-Mönsterås-men-jobbar-på-ett-jätteviktigt-jobb-i-Stockholm-men-fick-bekänna-sina-synder-för-hon-har-ju-gått-och-blivit-gravid (se 4/3). Inte en häst-djävel i hela stallet skulle jag vilja påstå.
1. And the winner is: Carola. Hon som skriker istället för att sjunga, hon som kastar blommor i huvudet på folk, hon som har legat med Runar (rys), hon som är så, så, såååååå hallelujah. I hennes ögon finns det bara mörker. Ser ni någon som helst tillstymmelse till medvetenhet i den blicken är du antingen sinnessjuk eller lurad av spotlightsskenet som letade sig in i Carolas öra. Jag spyr. Helt enkelt. Hallelujah!
När jag ändå har ägnat det här inlägget till att skriva om obetydliga och ytliga saker, som t ex Carola och Irene, så kan jag ju passa på att såga melodifestivalformatet också. Det var bättre förr, nu har det förlorat sin glans. Och vad hände med glamouren? Förut, när det var en uttagning och sedan "el gran finale", brukade vi samlas ett helt gäng och sitta och heja på favoriten. I finalen hejade man på Sverige. Bara tjejer, killar var bara välkomna om de var öppet homosexuella eller åtminstone klädde sig i rosa glitter kvällen till ära. Det var kul. Nu känns det inte lika kul. Hallelujah!
Artistbranschen verkar förresten underlig, jag skulle aldrig ge mig in i den. Det verkar ju definitivt som om gamla inrutade mönster och könsroller regerar även här. Flickor ska vara söta och sexiga och gärna tillgängliga för den äldre mannen. Billy Butt. Bert Karlsson. Nä, det är inget för mig. Jag ska nog bli knarklangare istället, för då kommer tullpolisen och gör husrannsakan hemma hos mig. Om jag inte kan få jobb hos tullpolisen såklart. Jag ska nog i alla fall börja med att sminka mig och sätta på mig något snyggt och sedan ringa och lämna ett anonymt tips om mig själv. Eller finns det någon vänlig själ som kan bjuda in en stackars flicka till tullpolisens personalfest? Snälla? Please?
Lördagen den 4 mars 2006
I torsdags tog jag bussen från Stockholm till Oskarshamn för att hälsa på min mamma. Det började redan på Cityterminalen där två damer satt och diskuterade fågelinfluensan. Då kom jag på hur fruktansvärt tröttsamt det är att lyssna på tjatet denna allmänfarlig-klassade sjukdom. Jag kände för att börja flaxa vilt med armarna, ta ett stadigt tag om min egen strupe och sedan fejka min egen död. Men det gjorde jag ju såklart inte.
När man ska sitta på en buss i 5 timmar är det ganska skönt att få ett två-säte alldeles för sig själv, så när vi alla trängde oss på bussen slog jag mig ner med väskan på sätet bredvid mig. Sen tog jag på mig min allra fläskigaste min. För i ärlighetens namn: Om du inte kan sitta själv, sitter du helst bredvid någon som tar mycket eller lite plats? Jag satte mig längst in vid fönstret, lämnade en decimeter mellan höften och väggen, sjönk ner, spände ut magen och särade på benen lite samtidigt som jag drog in hakan lite mot bröstkorgen. Detta resulterade i att jag såg ut som en 150-kilos kvinna med två dubbelhakor och jag tog upp 1 ½ säte alldeles själv. Men det var det värt, det fungerade nämligen. Ingen satte sig bredvid mig. I Norrköping vart jag lite nervös för det var ganska många som steg på där, men det gick vägen även här.
Det som kan vara slående när man åker buss är hur lite respekt för sina medmänniskor en del har när de reser. Killen som satt framför mig hade inte duschat så det kom små gammal-unken-svett pustar åt mitt håll. Trevligt. Inte.
Några fyllon som satt längst bak i bussen skulle ut och röka vid varje stopp och de stod 2 mm från dörren och blåste ut den sista röken inne i bussen. Trevligt. Inte.
På min högra sida satt det två killar, 30+ med lätt DAMP. Den ena killen verkade ha köpt sitt livs första mobiltelefon och den andra skulle visa honom hur den fungerade. Ringsignaler, WAP-portal, blablabla. Synd att han inte visade honom hur man stänger av knappljudet också. Trevligt. Inte.
Och bakom mig satt Irene, den allsmäktiga. Irene var den där typen som gör saker lite för högljutt. Pratar i telefon till exempel. På ett sådant sätt att det märks att hon gärna vill att hela bussen ska höra vad hon säger. Det började lite lätt med ett samtal där jag fick reda på att Irene läser en rapport (gör hon ju inte, hon skriker i telefon). Sedan får jag reda på att Bodil ska prata med Bosses fru om en present, han är ju en mångårig herre som har varit aktiv länge, han kanske behöver något händigt till sommarstugan (Irenes bristande kunskaper i svenska, inte mina). Undrar om det är den stackars Bosse hon menar. Under resans gång får jag reda på att SLK har bett om ett remissvar på en SOU redan till på måndag, Robert är sjuk så då måste hon läsa rapporten själv (krya på dig Robert, jag är säker på att dina medarbetare behöver dig), Irene är gravid, någon har försökt headhunta Irene till avdelningschef för försäkringskassan där hon skulle få ansvara för en budget på 400-500 miljarder. Irene skriker allt högre och med allt mer gäll röst i sin mobiltelefon. Hon skrattar också alldeles för högt. Det klingar falskt. Även statsministern har sagt till Irene att hon är duktig, vilket hon tycker är bra. Jag får också reda på att rapporten hon påstår att hon läser handlar om nationella databaser och huruvida det finns behov av sådana eller inte. Sedan säger Irene till någon i telefonen, som jag tyvärr inte hör vad personen i fråga informerar henne om:
På min högra sida satt det två killar, 30+ med lätt DAMP. Den ena killen verkade ha köpt sitt livs första mobiltelefon och den andra skulle visa honom hur den fungerade. Ringsignaler, WAP-portal, blablabla. Synd att han inte visade honom hur man stänger av knappljudet också. Trevligt. Inte.
Och bakom mig satt Irene, den allsmäktiga. Irene var den där typen som gör saker lite för högljutt. Pratar i telefon till exempel. På ett sådant sätt att det märks att hon gärna vill att hela bussen ska höra vad hon säger. Det började lite lätt med ett samtal där jag fick reda på att Irene läser en rapport (gör hon ju inte, hon skriker i telefon). Sedan får jag reda på att Bodil ska prata med Bosses fru om en present, han är ju en mångårig herre som har varit aktiv länge, han kanske behöver något händigt till sommarstugan (Irenes bristande kunskaper i svenska, inte mina). Undrar om det är den stackars Bosse hon menar. Under resans gång får jag reda på att SLK har bett om ett remissvar på en SOU redan till på måndag, Robert är sjuk så då måste hon läsa rapporten själv (krya på dig Robert, jag är säker på att dina medarbetare behöver dig), Irene är gravid, någon har försökt headhunta Irene till avdelningschef för försäkringskassan där hon skulle få ansvara för en budget på 400-500 miljarder. Irene skriker allt högre och med allt mer gäll röst i sin mobiltelefon. Hon skrattar också alldeles för högt. Det klingar falskt. Även statsministern har sagt till Irene att hon är duktig, vilket hon tycker är bra. Jag får också reda på att rapporten hon påstår att hon läser handlar om nationella databaser och huruvida det finns behov av sådana eller inte. Sedan säger Irene till någon i telefonen, som jag tyvärr inte hör vad personen i fråga informerar henne om:
- Så stod det inte i min rapport…
- Jahaaaaaaaaaaaa
- Ja, jag hade bara hunnit till sidan 4…
- Jaa, då är saken biff! (Hehe, jo det är sant! Hon sa faktiskt så!)
Nää du Irene, jag skulle vilja påstå att om man inte ens orkar läsa rapporterna man får på sitt bord innan man uttalar sig, då blir det bara pannkaka. Trevligt. Inte.
När vi sedan äntligen började närma oss Oskarshamn blev jag nästan lite besviken när jag upptäckte att busschauffören inte alls verkade ha några tankar på att göra en kort sightseeing utanför skyddsområdet kring kärnkraftverket. Men eftersom mina öron blödde och jag mådde lite lätt illa av stanken från folks bristande hygien så orkade jag inte protestera. Jag får gå på sightseeing i helgen istället. Och hela tiden tänker jag akta mig så att jag inte får ett flygplan i huvudet för det måste vara statistiskt större risk att få det än fågelinfluensan.
Att arbeta på SL
SL har enligt deras egna uppgifter på hemsidan övergått till att vara researrangörer istället för att köra buss och tåg. Detta har dom gjort för att "fokusera på sin huvuduppgift - att analysera kundernas behov och därefter planera trafiken övergripande och långsiktigt. Och dessutom se till att den håller god kvalitet." Va? Har SL: s styrelse använt sig av kollektivtrafiken i Stockholm? Det tror inte jag. I alla fall inte utan att vara på förvarnat studiebesök i trupp med personalens närmsta chef springande bredvid med en intällsam min som säger "titta vad duktiga vi är". Hade studiebesöket bara vänt sig om så hade han kanske sett när personalen glatt spottade på golvet efter honom.
Igår morse när jag skulle ta bussen till mitt ideella arbete på söders höjder hamnade jag i en totalt onödig diskussion med busschauffören. Det var nämligen så att i fredags när jag åkte hem hade den busschauffören stämplat mitt förköpshäfte utan att jag märkte det, det var redan stämplat i tunnelbanan så häftet skulle inte stämplas en gång till. Så igår morse när jag klev på bussen frågade jag chauffören om han kunde fixa till det.
- Det skulle du ha sagt till om på en gång, svarade chauffören tjurigt.
- Ja, men jag märkte inte att han stämplade, sa jag irriterat. Jag pratade i telefonen när jag gick på. Men jag kan åka till SL-center och fixa det istället.
- Ja, det är ett stort problem det där, sa busschauffören och fixade till den felaktiga stämpeln på ett litet kick.
På något vis fick jag känslan att han menade att det var ett stort problem att folk pratade i telefonen när de gick på bussen, inte att busschauffören inte brydde sig om att titta på stämpeln.
Den lilla diskussionen var i och för sig ingenting mot vad som hände i somras. En kvinna, som jag är säker på att hon var satt att köra 47: ans buss som del i en psykutvärdering, försökte trycka in 600 personer i bussen. Det gick inte att andas.
- Gå bakåt i bussen, skrek psykfallet i mikrofonen hela tiden. GÅ BAKÅT I BUSSEN!
Till slut svarade jag att jag inte ens kunde andas och var det inte bättre om hon åkte för det fick inte plats någon mer.
- Va? skrek psykfallet. DET ÄR JAG SOM BESTÄMMER! JAG BESTÄMMER! Du kan gå av bussen. Du ska inte bestämma hur jag ska jobba. GÅ AV! JAG BESTÄMMER!
Tyvärr kunde jag inte gå av. För som jag tidigare sagt så var det med nöd och näppe det gick att andas, än mindre röra sig.
Tur för henne att jag inte kan Voodoo.
Men i rättvisans namn ska jag till SL: s försvar säga att det på deras hemsida SL finns en möjlighet för den som vill att ge både ris och ros via ett webbformulär (Klicka på "skriv till oss"). Det är därför som jag har lagt till SL i mina favoriter för den här sidan tänker jag från och med nu använda riktigt mycket. Och det är på grund av den överlag otrevliga personalen som SL har fått en egen kategori och inte stuvats in under service. Men jag lovar att rapportera om/när jag stöter på någon anställd som är trevlig också.
Igår morse när jag skulle ta bussen till mitt ideella arbete på söders höjder hamnade jag i en totalt onödig diskussion med busschauffören. Det var nämligen så att i fredags när jag åkte hem hade den busschauffören stämplat mitt förköpshäfte utan att jag märkte det, det var redan stämplat i tunnelbanan så häftet skulle inte stämplas en gång till. Så igår morse när jag klev på bussen frågade jag chauffören om han kunde fixa till det.
- Det skulle du ha sagt till om på en gång, svarade chauffören tjurigt.
- Ja, men jag märkte inte att han stämplade, sa jag irriterat. Jag pratade i telefonen när jag gick på. Men jag kan åka till SL-center och fixa det istället.
- Ja, det är ett stort problem det där, sa busschauffören och fixade till den felaktiga stämpeln på ett litet kick.
På något vis fick jag känslan att han menade att det var ett stort problem att folk pratade i telefonen när de gick på bussen, inte att busschauffören inte brydde sig om att titta på stämpeln.
Den lilla diskussionen var i och för sig ingenting mot vad som hände i somras. En kvinna, som jag är säker på att hon var satt att köra 47: ans buss som del i en psykutvärdering, försökte trycka in 600 personer i bussen. Det gick inte att andas.
- Gå bakåt i bussen, skrek psykfallet i mikrofonen hela tiden. GÅ BAKÅT I BUSSEN!
Till slut svarade jag att jag inte ens kunde andas och var det inte bättre om hon åkte för det fick inte plats någon mer.
- Va? skrek psykfallet. DET ÄR JAG SOM BESTÄMMER! JAG BESTÄMMER! Du kan gå av bussen. Du ska inte bestämma hur jag ska jobba. GÅ AV! JAG BESTÄMMER!
Tyvärr kunde jag inte gå av. För som jag tidigare sagt så var det med nöd och näppe det gick att andas, än mindre röra sig.
Tur för henne att jag inte kan Voodoo.
Men i rättvisans namn ska jag till SL: s försvar säga att det på deras hemsida SL finns en möjlighet för den som vill att ge både ris och ros via ett webbformulär (Klicka på "skriv till oss"). Det är därför som jag har lagt till SL i mina favoriter för den här sidan tänker jag från och med nu använda riktigt mycket. Och det är på grund av den överlag otrevliga personalen som SL har fått en egen kategori och inte stuvats in under service. Men jag lovar att rapportera om/när jag stöter på någon anställd som är trevlig också.
Dödligt allvar av Kathy Reichs
Jösses! Jag vet inte vad jag annars ska säga. Det borde vara olagligt att ge ut sådant här skräp. Det är det nog förresten också, jag tänker i alla fall kräva pengarna tillbaka på grund av fel i köprättslig mening. Jag sprang stressad in på Pocketshop och slet åt mig en bok som verkade bra, utan att reflektera över att jag bröt mot min egen regel. Kan du orginalspråket, läs på orginalspråket. Det har jag blivit riktigt surt påmind om när jag läst denna bok. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv läst en sämre översättning, och detta kan jag påstå utan att ha läst originalutgåvan. Kanske är själva storyn okej, jag vet inte. För jag kan inte längre koncentrera mig på boken utan översättarens ankor kvackar glatt till mig varje gång jag vänder blad. Det finns inget som helst flyt i boken och jag känner mig mycket tveksamt inställd till huruvida översättaren har någon som helst utbildning. "I won't be long" (som jag misstänker att det kanske kan stå i den engelskspråkiga varianten) låter lite konstigt om man översätter det ordagrant till "Jag ska inte bli länge" (s 121). Och inte visste jag att telefoner kunde koppla av (s 165). Helt apropå telefoner som kopplar av... Det är mer avkopplande att läsa telefonkatalogen än den här boken.
ISBN: 9170022445
ISBN: 9170022445
Sagan om El-Fjanten
Det var en gång ett företag som hette El-Fjanten. El-Fjantens affärsidé var att sälja hemelektronik billigt till mindre bemedlade kunder. En dag fick chefen på El-Fjanten, Herr Tupp, en lysande idé. Han gick omkring och smålog tills det var dags för måndagens morgonmöte, där han äntligen stolt fick presentera sin idé. -Om vi tror att vi inte kan blåsa kunden så hänvisar vi dem till konkurrenten På&Av. Deras personal är mycket trevligare och kunnigare, men eftersom vi är billigare så kommer ni att tjäna massor av pengar ändå, sa Tuppen, inte utan en viss stolthet i rösten. Om vi väljer våra kunder rätt så behöver vi nämligen inte ta hänsyn till service och lagar och förordningar, ni kan vara hur otrevliga och okunniga ni vill. Hela hönsfarmen jublade. Alla hönorna och alla kycklingarna kände sig riktigt motiverade och rusade ut i butiken och tuggade tuggummi och sålde varor. Och så fortsatte det ända tills den dagen en kund hade mage att komma för att klaga på en vara... Vad var nu detta? En reklamation?! En höna skickades fram till reklamationsdisken där kunden (suck) klagade på att minidiscen han köpt för ett par månader sen inte fungerade. Den dumma kunden hade inte mer pengar som han ville lägga på en ny dyrare spelare utan sa att han ville ha en ny. Hönan informerade om att de skulle laga och att kunden var välkommen att hämta sin minidisc två veckor senare. När så kunden återkom efter två veckor sa hönan samma sak: -Den är inte klar, återkom om två veckor. Tuppen var stolt och klappade hönan på huvudet och sa: -Du har precis förstått hur det ska gå till, du ska se att han tröttnar. Så här fortsatte det tills kunden en dag hade med sig en otrevlig jurist. Det här hade man inte räknat med! Hönorna och kycklingarna körde en "Ole, Dole, Doff" och skickade fram förloraren medans resten av hönsfarmen stod och gömde sig bakom lagerdörren och försökte höra vad som sades. Kycklingen såg att den otrevliga juristen var sur, ja kanske rent av arg för något, så han tänkte att han skulle försöka göra henne glad. Kycklingen tänkte att han måste ju i sådant fall prata om något som gör den otrevliga juristen glad, så han håller en föreläsning om Konsumentköplagen. Men blev den otrevliga juristen glad och tacksam? Nej, inte då! Tvärtom faktiskt. Hon började kasta paragrafer omkring sig och hotade med stämning, betedde sig inte alls som det var tänkt att El-Fjantens kunder skulle bete sig faktiskt. Nu blev det fart på kycklingen, lite på grund av hallisar eftersom kycklingen kunde svära på att den otrevliga juristen hotat honom med en burk grillkrydda. Och fyra månader efter det att kunden lämnat in sin minidisc fick han en ny. Det gick nämligen inte att laga den trasiga. Den otrevliga juristen, som egentligen är ganska trevlig, påstår att hon inte ens skulle köpa papper till skrivaren hos El-Fjanten, utan säger att hon kan köpa det hos Av&På, Fågelfors, Ohla Classon eller SLT. Eller på det stora varuhuset i city. Eller egentligen var som helst utom hos El-Fjanten. För ni kan ju tänka er hur det skulle gå. När den otrevliga juristen köpt sitt papper och släpat hem det tillsammans med diverse andra tunga saker i trängseln bland turister och ficktjuvar på 47: ans buss, kommer hon hem och öppnar paketet. Då upptäcker hon att pappret är fläckigt och missfärgat och åker så klart tillbaka till butiken för att byta till ett paket med vitt, ofläckat papper.
-Vi byter inte öppnade förpackningar, säger den tuggummituggande hönan bakom disken och avslutar meningen med att blåsa en gigantisk rosa hubbabubbabubbla.
-Men det är ju fel på varan, lirkar den otrevliga juristen.
-Kan väl inte jag hjälpa, smaskar hönan.
Men eftersom detta är en saga, och sagor alltid slutar lyckligt så ska ni få höra vad som hände. Det ville sig nämligen så att El-Fjantens kunder tröttnade och började handla i andra butiker. Till slut fick El-Fjanten stänga på grund av vikande kundunderlag och Tuppen, hönorna och alla kycklingarna traskade iväg till arbetsförmedlingen. Men dom var glada ändå. Dom hade nämligen hört flera personer säga att det fanns jobb i något som kallas "skyddad verkstad". Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.
-Vi byter inte öppnade förpackningar, säger den tuggummituggande hönan bakom disken och avslutar meningen med att blåsa en gigantisk rosa hubbabubbabubbla.
-Men det är ju fel på varan, lirkar den otrevliga juristen.
-Kan väl inte jag hjälpa, smaskar hönan.
Men eftersom detta är en saga, och sagor alltid slutar lyckligt så ska ni få höra vad som hände. Det ville sig nämligen så att El-Fjantens kunder tröttnade och började handla i andra butiker. Till slut fick El-Fjanten stänga på grund av vikande kundunderlag och Tuppen, hönorna och alla kycklingarna traskade iväg till arbetsförmedlingen. Men dom var glada ändå. Dom hade nämligen hört flera personer säga att det fanns jobb i något som kallas "skyddad verkstad". Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.
Vi och dom
Nabila Abdul Fattah hade i gårdagens Metro (14/2) skrivit en kolumn med överskriften "Yttrandefrihet ger inte rätt att kränka". Den som inte har läst kolumnen kan klicka här. Jag tycker inte att det är helt glasklart vad kolumnisten i fråga vill föra fram. Försöker hon cementera gamla fördomar om att vi är inte som dom? "Vi" är muslimerna och "dom" är västerlänningarna, och fröken Fattah har gjort sig till taleskvinna för 1,2 miljarder muslimer. Argumenten som förs fram är varken logiska eller väl underbyggda och något som slår mig när jag läser kolumen är att hon ironiserar yttrandefriheten, självaste grunden till hennes egen sysselsättning när hon sitter där och skriver sin kolumn. Man kan inte tycka om allt som publiceras... Jag känner mig rätt kränkt av all porr som publiceras, det kränker mig som kvinna. Hur många kvinnor finns det på jorden, någon som vet...? Nabila Abdul Fattah skriver att "Vi muslimer har en stor regel, och det är att absolut inte under några omständigheter avbilda profeten Muhammed, och speciellt inte när bilderna är förnedrande." "Speciellt inte"? Men det är halvokej om det är snygga bilder som är godkända av patriarkatet då? Varför är hon så trångsynt? Det står inte skrivet i koranen att Muhammed inte får avbildas, om någon hittar något sådant så emottages en hänvisning tacksamt och jag skall erkänna mitt fel. Men hur det än står till med den saken så publiceras dagligen saker som är kränkande för en enskild människa eller en grupp av människor. Och även om fröken Fattah påstår att publiceringen väcker minnen från 30-talet så tvivlar jag starkt på att hon har några minnen från den tiden. Jag vet i och för sig inte hur gammal hon här men jag misstänker att hon är född någon gång på 80-talet. Nabila Abdul Fattah frågar sig varför inte bilderna har publicerats i hela världen om yttrandefriheten nu är så helig, och varför publicerades inte bilderna i Sverige? Ja du, strålande argument... Och om nu diktaturer skulle vara så himla dåligt, varför finns dom då? Dessutom kunde Nabila Abdul Fattah vara bättre påläst, bilderna (åtminstone några av dem) har vad jag vet visst publicerats i Sverige, nämligen i samband med en debattartikel av Pernilla Ouis i Expressen, Kvällsposten och GT den 7 januari. Varken regeringen, Säpo eller någon annan nation skall bestämma vad som skall stå i tidningen i Sverige. Vi lever inte i en perfekt värld men att därför sätta munkavle på folk så snart det är något man inte gillar, det är det som kallas diktatur.
Hotet mot demokratin
Jag är röd av ilska efter att ha suttit och lyssnat på Laila Freivalds bortförklaringar om huruvida det har utövats påtryckningar för att få bort satirteckningarna av profeten Muhammed från Sverigedemokraternas nättidning SD-kuriren eller ej. Freivalds anser det vara fruktansvärt att en liten grupp extremister utsätter svenska personer för uppenbar fara, och tillägger sedan att Sverigedemokraterna är en liten grupp som inte har något stöd i Sverige. Jag hoppas att hon har rätt... Det är nämligen så att när man begår ett sådant ingripande övergrepp som det rör sig om här så tenderar även de mest extrema grupperna att få ett ökat stöd. Jag tillhör verkligen inte Sverigedemokraternas största fan, men det är en av de fina sakerna med yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen. Om människor har rätt att uttrycka sig i tal och skrift kan man utvecklas och det skapas en debatt, jag behöver inte tycka som dem för jag är nämligen en självständigt tänkande människa. Ska man låta några extrema åsikter ge vika för några andra? Det är farligt för demokratin om Säpo och regeringen skall börja diktera det skrivna ordet, och detta agerande gör att demokratibegreppet urholkas. Man kan fördöma, tycka illa om och anse att det var helt galet att publicera satiriska teckningar på profeten Muhammed. Men man kan inte trampa på själva grundpelarna till en demokrati för att det är politiskt inkorrekt att tycka något annat. Laila Freivalds säger att hon skäms över sverigedemokraternas publicering av egenhändigt producerade satirteckningar. Jag tycker att hon borde skämmas.
Profeten Muhammed
Rätt eller fel att publicera satirteckningarna av profeten Muhammed? Jag förstår upprördheten i det i övrigt så främlingsfientliga Danmark men reaktionerna världen över gör att saken har fått orimliga proportioner. Satir som konstform är mig veterligt inte främmande för någon kultur, men det måste ju vara här problemet ligger. För det är verkligen inte första gången det publiceras bilder på profeten Muhammed. I "Book of the assumption of Muhammad", för att nämna ett exempel, ses Muhammad rida en häst med människohuvud som leds av ärkeängeln Gabriel. Den tros ha blivit målad i Herat omkring 1436. Självklart mycket vackrare än satirteckningarna, men enligt publiceringsmotståndarna är de arga för att profeten Muhammed avbildats när det står i Koranen att det inte är tillåtet. Argumenten mot att publicera teckningarna är många och de flesta framstår som ogenomtänkta argument framförda av människor som har en väldigt fördomsfull och trist människosyn. Muslimer buntas i debatten ihop till en enda människa, och den här människan är sårad, förbannad, bränner ambassader och kommer gärna med lite terroristhot också. Ett annat argument som hörts i debatten är att man ska inte provocera dom. Vilka Dom?Muslimer är individuellt tänkande människor med olika grad av sysselsättning, olika intressen, olika utbildning... Precis som vem som helst. Dessutom tycker jag att det är förolämpande att jag inte anses vara så pass intelligent att jag, om jag ser teckningen, inte förstår att det är satir utan jag ska direkt tro att alla muslimer är demoner... Jag anser att det är farligt om man låter fundamentalister genom hot bestämma vad som ska stå i tidningen. Det är ett hot mot tryckfriheten och mot demokratin och får aldrig accepteras. Jag undrar vad reaktionen skulle bli om jag åkte till Damaskus för att diktera vad som får skrivas i tidningen där.