J U R I S T E N

Idag tittade jag först på Uppdrag granskning kl 20 och sedan på Aktuellt. Uppdrag granskning handlade om Palme-mordet, och i aktuellt-sändningen pratade nyhetsuppläsaren om att det idag är 20 år sedan Palme sköts ihjäl, den kvällen när alla minns vad de gjorde. Jag började tänka efter och insåg snart att han faktiskt hade rätt. Jag minns vad jag gjorde den kvällen, även om jag bara var 14 år. Jag var med några vänner på ett café inne i stan och ringde hem för att berätta för mamma var jag var. Att Palme blivit skjuten blev jag alltså varse vid en telefonautomat på ett café i stan. Beordrad hem blev man också, något som faktiskt inte var så vanligt för någon som är uppfostrad i äkta 70-tals anda. Jag tror faktiskt inte att det har hänt varken förr eller senare, inte vad jag kan påminna mig om i alla fall.

När jag gick i grundskolan fanns det också syn- och hörselskadade barn i skolan. Jag hade många vänner som var hörselskadade och umgicks också ibland med de som var helt döva. Detta var dock lite svårare för jag var inte sådär världsbäst på teckenspråk även om jag kunde göra mig förstådd, jag förstod väldigt mycket och de som var duktiga på teckenspråk var ofta väldigt toleranta och medvetna om att man kanske fick ta det lite lugnare när jag var med. En av tjejerna som var med på café den kvällen Palme blev skjuten blev själv ihjälskjuten i december 1994 när Tommy Zethraeus och Guilliermo Marquez Jara bestämde sig för att skjuta mot entrén vid Sturecompagniet. Det kommer jag också ihåg.

På senare tid måste jag säga att jag har reagerat över misshandeln av det svenska språket. Jag är helt på det klara med att språk utvecklas med tiden, nya ord kommer till och gamla försvinner, det är inget konstigt med det. Idag lyssnade jag på Radio Stockholm där de intervjuade en man som arbetar på FOA. Han hävdade bestämt att det var viktigt att de trupper som är specialutbildade för en eventuell terroristattack måste bli mer mobila så att resurserna kan utnyttjas på ett advekat sätt. Jag hävdar bestämt att man inte skall använda svåra ord. Det blir liksom svårt då. Jag tycker det är viktigt att man utvecklas i takt med sin egen mentala nivå och börjar med att säga "lampa" och "kisse" och dylikt.

Ett annat problem som kan uppstå är när personen i fråga kan uttala ordet men inte har en aning om vad det betyder. Jag känner en man som heter Alejandro Putini. Han brukar ofta tala om kärlek. Fast han har faktiskt inte den blekaste aning om innebörden av ordet, han tror nog att det är en ikon på MSN som heter så. Hur som helst så tycker Putini att han är så mycket mer värd än alla andra människor att han inte behöver respektera någon annan än sig själv. Han dömer folk efter nationalitet och utseende, och påstår att han själv analyserar och tänker väldigt mycket. Men han delar aldrig med sig av sina tankar. Det måste vara väldigt lätt att vara smart i smyg, ungefär som "Lotta på Bråkmakargatan". Han brukar kalla sig "den store Putini". Jag tycker att han är en riktigt liten människa.

Idag var det dags för tentan i associationsrätt, så jag steg upp i ottan för att vara i tid på Universitetet. Tentan började visserligen inte förrän klockan 9, men som alla som överhuvudtaget någonsin besökt Hufvudstaden vet måste man påbörja sin resa i god tid om man skall använda sig av kollektivtrafiken, helst dagen innan. Jag kände mig dock på mitt allra modigaste humör hoppade inte på bussen förrän 08.10, vilket just den här morgonen resulterade i att jag var framme redan 08.35. Men det var trevligt att ha 25 minuter tillgodo som jag kunde disponera som jag ville för att sedan gå in och svara på frågor om olika företagsformer.

Helt apropå företag så undrar jag vad en del av dem tänker med. Jag blev precis uppringd av en telefonförsäljare som ringde från Vodafone. Han ville veta vilken operatör jag ringer med idag, men jag lyckades motstå frestelsen att upplysa honom om att det ska han skita i. I stället frågade jag varför han ringde till mig och snabbt svarade han med sin lismande försäljarröst:-Varför inte? Jo, därför att jag har anmält mig till NIX. Han tackade snabbt för sig och lade på luren. Nu undrar jag: 1. Varför respekterar inte Vodafone att jag inte vill bli uppringd av försäljare? Och 2. Varför i hela fridens namn skulle jag vilja ringa med Vodafone som tar 79 öre per minut när jag kan ringa med Comviq för 49 öre per minut? Till alla. Alltid. Fast han kanske hade ett jättebra erbjudande... Men det får jag aldrig veta.

Ångest! Jag fattar inte, nu har det gått en hel dag till utan att jag har pluggat. Om jag ska hålla mitt löfte om 8 timmar om dan måste jag börja nu på sekunden och sitta uppe till kl 6 imorgon bitti. Suck! Istället för att som en duktig flicka sitta och studera så åkte jag och fikade med Erika och Johan efter det att jag satt mormor på tåget till Uppsala. Sen gick vi hem till dem och drack te, lite så där efter fikat. Jag får väl sätta igång nu, kan bli lite kärvt att hinna till tentan på torsdag annars... Ibland undrar jag hur en hel dag kan förflyta utan att jag gör någonting. Jag plockar lite hemma, kollar vad som är nytt på Norstedts Juridik, läser kanske ett par rättsfall (beroende på vad som hänt och inte) och sen pluggar jag. En bra dag kan jag plugga 4 timmar (nu pratar jag om effektiv tid) och en dålig dag inte alls. Dagarna före en tenta kan jag sitta upp till 10 timmar, beroende på hur ambitiös jag varit under kursens gång. Jag har ständigt dåligt samvete över att jag pluggar för lite, jag har nästan jämt lite ont i magen... Sådär lite lagom odefinierbart bara. Men sen började jag tänka efter hur mycket jag egentligen "pluggar". Vad räknas dit egentligen? Då kom jag på att det som jag räknar till kategorin "plugga" innefattar bara rent tentaplugg och det som jag tycker är tråkigt. Läser jag något intressant som jag själv forskar vidare i räknas det per automatik in i kategorin "icke-effektiv" tid. Dumt! Jag pluggar ju egentligen jättemycket. Jag läser rättsfall varje dag, jag har koll på EG-domstolen, Europadomstolen och Högsta Domstolen. Just nu läser jag "Perspektiv på likabehandling och diskriminering" av Ann Numhauser-Henning. Mitt examensarbete handlar om positiv särbehandling, så även om jag läser boken för att jag vill och är intresserad så måste det väl räknas till kategorin "plugga"? Så jag tar tillbaka allt jag sagt, jag pluggar visst. Det är bara det att jag faktiskt läser något som jag faktiskt är intresserad av. Och det kanske jag ska vara glad över.

Den här bloggen blir ju säkert en riktig höjdare för idag har jag gjort... absolut ingenting. Jag skulle ha städat hela lägenheten (mormor kommer imorgon) och så skulle jag ha pluggat associationsrätt. Jag gjorde ingetdera... Alla vet väl hur kul det är att städa och associationsrätt kan jag berätta att det tycker inte jag är roligt i alla fall. Kanske därför jag har just den här tentan kvar som en rest så här sista terminen på juristlinjen. Nästan lite skrämmande faktiskt, snart är man färdig... Det är lite ångestskapande faktiskt, jag hoppas att jag hittar ett jobb. Mina betyg är ganska okej faktiskt, så något borde man väl få. Men jag är orolig i alla fall. Dessutom så har jag pluggat så länge att jag kan inte ens ta några kurser och läsa något kul medans jag väntar på att det ska börja regna manna från himlen. Jag har nämligen pluggat så länge att CSN skulle skratta mig rakt upp i ansiktet om jag skickade in en till ansökan. Kul! Hur som helst, på måndag börjar mitt nya liv, det är då jag ska börja plugga ordentligt... minst 8 timmar om dagen tills jag tar ut min examen. Jag lovar!